En så kallad fem-minuters-promenad
Idag har varit en bra dag! Efter skolan åkte jag, Elina och Bodil ner till MoP, och som vanligt tog det tack vare att vi var tvugna att äta över en timme innan vi kunde börja plugga.. :P Och jag hann inte ens det, för jag råkade klicka mig in på Safari istället för Sibelius... Det är inte lätt att heta Cecilia Kallin ibland^^
När Ludvig mötte upp mig utanför MoP hade det regnat, och jag som fortfarande hade i sinnet att det var soligt och fint ute kände ett (litet) sting av besvikelse i hjärtat då jag insåg att jag inte skulle få gå på någon promenad. Men tji fick jag. När jag kom hem till Falköping vid kvart i nio var mamma ännu inte klar med sitt möte, så jag började gå hemåt från busstationen. Mamma sa att hon skulle vara klar om fem minuter sisådär.
Först var det sjuuuukt kallt, men så fort jag fick på musik blev det faktiskt varmt. Först ut var Kurt Nielsen med Rise To The Occasion. Sjukt bra låt, jag gillar den bara mer och mer fortfarande. Särskilt det där lilla *ding, ding, ding. ding, ding, ding* med piano i refrängen! Alla fattar säkert vad jag menar hahaha. Jaja, skit sak samma, det är förbannat bra iaf! Jag mådde så jäkla bra när jag gick där; jag var liksom verkligen lycklig. Ni kanske tycker att det är en knäpp sak att bli lycklig av, men fy faaan vad jag älskar det! Falköpings gator. Inget folk ute, bara ett fåtal bilar. Det är mörkt, och luften är frisk och fuktig. Jag går omkring och lyssnar på bra musik och lägger tersstämmor hit och tersstämmor dit. Fast det var faktiskt inte riktigt helt tomt när jag tänker efter; jag mötte en person. När jag gjorde det började jag skratta lite halvhögt åt mig själv när hon gick förbi, jag menar, fatta knäppt det måste låta för henne när hon bara hör tersstämman utan melodin hahah! Om hon nu hann höra något innan jag fick syn på henne vill säga. Hur som helst var det så jäkla gött att gå där, att jag varje gång det åkte förbi en bil nästan fruktade att det skulle vara mamma som kom körandes.
Nästa låt blev Lovesong med vad hon nu heter nu igen, och den är också väldigt sommar 2008 (jag vet), men den är goo! Mammas fem minuter visade sig hur som helst vara väldigt långa, och jag svängde upp mot Shell till tonerna av Marit Bergmans största hit: This Is The Year. Jag älskar den texten! Varje gång jag lyssnar på den tänker jag av någon anledning att det är året kommer bli bättre än något föregående någonsin, haha^^
Den låten lyssnade jag hur som helst inte klart på, för jag insåg att mamma ju kunde komma när som helst och jag ville ju hinna lyssna på fler låtar innan dess :s Fascination blev nästa. Det var tillsammans med Alphabeat jag hoppade över diket, korsade vägen och gick rakt över rondellen med den där lilla hästen med ållebergsryttaren på.. Jag skrattade åt mig själv när jag gjorde det, men det är ärligt talat någonting med rondeller som lockar mig - hur knäppt det än må låta! När jag är ute sent på natten händer det inte allt för sällan att jag går i rondeller; det är nice faktiskt. (Nej, jag är faktiskt inte psyk, lovar.)
När jag väl kommit ner från rondellen beslutade jag mig för att inte gå på vägen, så jag hoppade djärvt över det intilliggande (faktiskt ganska breda) diket, och kom över med två torra fötter *stolt*. När jag precis lett lite åt min fina prestation ser jag en polisbil köra runt i rondellen, och tanken slår mig att man kanske inte får gå i rondellen? Detta har jag ännu inte svaret på, men jag är ändå glad att de inte körde förbi när jag gick där haha.
Hur som helst fortsatte jag min så kallade fem-minuters-vandring, och bytte låt till Billie The Vision And The Dancers supergulliga A Man From Argentina :) Sååå söt! Pga av att grästuvorna låg lite huller om buller där jag gick satte jag mig ner för att stänga kardborren på mina Reebok-skor. En bil kom förbikörandes, och medan jag bländad tittade in i dess strålkastares ljus insåg jag att det utan tvekan såg ut som att jag satt och gjorde någonting helt annat än att försäkra mig om att jag inte skulle stuka fötterna... En tjej, sittandes på huk, i diket vid vägkanten kan ju faktiskt bara betyda en sak.. Eller kunde åtminstone - tills idag! Numer vet vi ju att det kan vara så att tjejen fixar med skorna också! Eller hur?
♥ / Cecilia
När Ludvig mötte upp mig utanför MoP hade det regnat, och jag som fortfarande hade i sinnet att det var soligt och fint ute kände ett (litet) sting av besvikelse i hjärtat då jag insåg att jag inte skulle få gå på någon promenad. Men tji fick jag. När jag kom hem till Falköping vid kvart i nio var mamma ännu inte klar med sitt möte, så jag började gå hemåt från busstationen. Mamma sa att hon skulle vara klar om fem minuter sisådär.
Först var det sjuuuukt kallt, men så fort jag fick på musik blev det faktiskt varmt. Först ut var Kurt Nielsen med Rise To The Occasion. Sjukt bra låt, jag gillar den bara mer och mer fortfarande. Särskilt det där lilla *ding, ding, ding. ding, ding, ding* med piano i refrängen! Alla fattar säkert vad jag menar hahaha. Jaja, skit sak samma, det är förbannat bra iaf! Jag mådde så jäkla bra när jag gick där; jag var liksom verkligen lycklig. Ni kanske tycker att det är en knäpp sak att bli lycklig av, men fy faaan vad jag älskar det! Falköpings gator. Inget folk ute, bara ett fåtal bilar. Det är mörkt, och luften är frisk och fuktig. Jag går omkring och lyssnar på bra musik och lägger tersstämmor hit och tersstämmor dit. Fast det var faktiskt inte riktigt helt tomt när jag tänker efter; jag mötte en person. När jag gjorde det började jag skratta lite halvhögt åt mig själv när hon gick förbi, jag menar, fatta knäppt det måste låta för henne när hon bara hör tersstämman utan melodin hahah! Om hon nu hann höra något innan jag fick syn på henne vill säga. Hur som helst var det så jäkla gött att gå där, att jag varje gång det åkte förbi en bil nästan fruktade att det skulle vara mamma som kom körandes.
Nästa låt blev Lovesong med vad hon nu heter nu igen, och den är också väldigt sommar 2008 (jag vet), men den är goo! Mammas fem minuter visade sig hur som helst vara väldigt långa, och jag svängde upp mot Shell till tonerna av Marit Bergmans största hit: This Is The Year. Jag älskar den texten! Varje gång jag lyssnar på den tänker jag av någon anledning att det är året kommer bli bättre än något föregående någonsin, haha^^
Den låten lyssnade jag hur som helst inte klart på, för jag insåg att mamma ju kunde komma när som helst och jag ville ju hinna lyssna på fler låtar innan dess :s Fascination blev nästa. Det var tillsammans med Alphabeat jag hoppade över diket, korsade vägen och gick rakt över rondellen med den där lilla hästen med ållebergsryttaren på.. Jag skrattade åt mig själv när jag gjorde det, men det är ärligt talat någonting med rondeller som lockar mig - hur knäppt det än må låta! När jag är ute sent på natten händer det inte allt för sällan att jag går i rondeller; det är nice faktiskt. (Nej, jag är faktiskt inte psyk, lovar.)
När jag väl kommit ner från rondellen beslutade jag mig för att inte gå på vägen, så jag hoppade djärvt över det intilliggande (faktiskt ganska breda) diket, och kom över med två torra fötter *stolt*. När jag precis lett lite åt min fina prestation ser jag en polisbil köra runt i rondellen, och tanken slår mig att man kanske inte får gå i rondellen? Detta har jag ännu inte svaret på, men jag är ändå glad att de inte körde förbi när jag gick där haha.
Hur som helst fortsatte jag min så kallade fem-minuters-vandring, och bytte låt till Billie The Vision And The Dancers supergulliga A Man From Argentina :) Sååå söt! Pga av att grästuvorna låg lite huller om buller där jag gick satte jag mig ner för att stänga kardborren på mina Reebok-skor. En bil kom förbikörandes, och medan jag bländad tittade in i dess strålkastares ljus insåg jag att det utan tvekan såg ut som att jag satt och gjorde någonting helt annat än att försäkra mig om att jag inte skulle stuka fötterna... En tjej, sittandes på huk, i diket vid vägkanten kan ju faktiskt bara betyda en sak.. Eller kunde åtminstone - tills idag! Numer vet vi ju att det kan vara så att tjejen fixar med skorna också! Eller hur?
♥ / Cecilia
Kommentarer
Trackback
