Nu är jag hemma igen efter helgens sm-spel. Det är en missnöjd och besviken Cecilia som sitter här och skriver. Vi slutade på en 13:nde plats efter sex ganska dåligt spelade matcher. Vissa var bättre än andra; första var faktiskt helt okej - då spelade vi mot Värnamo och vann med 2-0. Andra matchen var mot Sollentuna, och jag vet inte riktigt vad som hände, men vi sabbade det. Samma mot Svedala, men det hade vi nog egentligen räknat med från första början.
     Därmed var a-slutspelet borta. Jag hade verkligen hoppats på det - nästan trott. Det känns extra surt eftersom det här antagligen var mitt sista sm någonsin; delvis beroende på hur det går med musiken, men också pga att vi antagligen aldrig ens kommer lyckas kvala oss in i u21-sm. Surt som fan.
     Första matchen idag spelade vi mot Team Valla, och klantiga, ofokuserade och odiciplinerade som vi var förlorade vi i tredje set! Sånt får ju bara inte hända. Tack och lov vann vi de två sista matcherna, så vi har faktiskt vunnit hälften av helgens alla matcher iaf. (Dock förlorade vi ju alla de viktiga matcherna.) Men jag är missnöjd som sagt. Med typ allt.
     Om jag ska tänka på mitt eget spel så gjorde jag väl bra ifrån mig ibland, men mest klantade jag mig bara. Jag gjorde ett par bra servar i sista matchen, någar bra parre-spikes i första matchen, och så satt mina backspikes faktiskt bra hela tiden. Det var så knäppt; den här helgen var jag nog faktiskt bättre i bakplan än vid nätet :o Har väl aldrig hänt förut. Mottagningarna satt med andra ord också bra. Men jag är ändå depp. Snudd på ledsen. Volleybollen betyder trots allt fortfarande mycket för mig.
     Den här helgen är glömd fr.o.m. nu!

♥ / Cecilia