Lördagen startade även den med en lång och härlig sovmorgon :) Efter den bar det av till först Snook, och sedan Stefan Sundström. Snook höll verkligen energin uppe på scen, och vi (jag & Linnéa) hade turen att få se en av de få låtarna vi kan. Jag pratar förstås om Mr Cool :P Sedan gick vi till scen 1, där Stefan höll på att skräna. Haha, kan ju inte påstå att jag tyckte han var ngt vidare att ha, men man måste ju ha sett lite av den gamla gubben iaf.
                                         
När klockan sedan var 18 gick vi iväg till Jason Mraz spelning. Han var också riktigt cool på scen stundtals, höll på och gjorde massa roliga ljud och så där. I mitten började det dock bli aningen långtradigt; det enda man väntade på var ju att I'm Yours skulle spelas! Och, tyvärr så visade det sig att Jason var smartare än Sahara Hotnights, för han spelade sin största hitlåt sist. Med andra ord hade han en jäkligt stor publik hela konserten igenom.
Efter det spanade jag in The Waterboys, Kristian Anttila och Nationalteatern. Tyckte tyvärr inte att någon av dem var så där jätte bra, men det var nog ganska stort att The Waterboys spelade, tror jag. De är nog ganska kända, om jag inte fattat fel. Efter det gick vi och käkade lunch på Scandic Hotel. Det visade sig att även Timbuktu och Snook hade valt att käka där :)
                                                        
När klockan sedan började närma sig 22 började vi att gå mot... LARS WINNERBÄCKs spelning! :) Förstår verkligen inte varför de festivalansvariga valde att hålla detta hemligt, det hade ju säkert dragit minst typ 2000 pers till! Men hur som helst, det gjorde de, och fatta vi blev lyckliga när vi fick reda på att det var han som var TBA :D Tyvärr han jag bara lyssna på typ en låt, för han spelade samtidigt som Sugarplum Fairy. Hade tänkt gå mot dem vid 22.30, men så var Winnerbäck sen, så han gick inte in på scenen förrän två minuter över halv! Baggig som jag blev, skyndade jag mig mot Sugarplum när första låten var spelad. Men jag insåg att det ändå var tur att jag valde att se Winnerbäck först, för det fanns skitmånga som inte ens kommit in pga av platsbrist. Han hade fått en alldeles för liten scen.
Väl på väg mot Sugarplum hörde jag hur riffet till låten She spelades, och jag hoppades, hoppades, hoppades att det var förspelet! Det var det också :) Så med lite tur i oturen fick jag se både Winnerbäck och min favoritlåt + extranummren med Sugarplum :)
                                   
Efter de söta Borlängepojkarna gick jag för att kolla in Iggy & The Stooges. Det visade sig att de sög totalt. En gammal rock-gubbe med äcklig mage och hållning som en anka, gick runt på scenen och ropade "fuck" stup i kvarten. En stor besvikelse för min del, så jag gick och lyssnade på nån låt med Timbuktu & Damn! istället. Sedan bar det av mot Maria McKee (du vet, hon "Ohhhh, show me heaven!"), som jag också hade höga tankar om. Hon hade förvandlats till en överviktig kvinna i 40-årsåldern i typ svarta Esmeralda-kläder , med långt, svart, stripigt hår och ett minst sagt kraftigt vibrato. Inget vidare hon heller.
När klockan sedan var 00.30 kom dock min räddning. Festivalens sista konsert skulle visa sig bli en av de bästa. The Ark skulle nämligen spela :) Och visst blev det en mäktig show. Ola Salo såg till att hålla igång publiken riktigt ordentligt, och det var banne mig ingen liten publik. Men det bästa av allt var att de bara spelade sina allra största hits, dem som alla kan! Så det var så sjukt härligt när hela publiken kunde sjunga med, hela konserten igenom :) Hela konserten var förresten unik, för först spelade de en särkild låt, bara för ett fan, och sedan kom tex Timbuktu och Sugarplum-Christian in i sista extranumret :) Sån jäkla härlig stämning var det! Med sin sköna glamrock utgjorde The Ark ett mycket värdigt slut på denna underbart roliga festival! Fan vad skoj jag haft!
                   
För att se fler bilder på bla alla artister och grupper;  kolla in www.ceciliakallin.bilddagboken.se! Och du, glöm inte att kommentera :)

(Den) Fre(stande bra)dagen började med en lååång sovmorgon, ända till kl 15 sussade vi inne på hotellet. Tre timmar senare stod vi vid en usel scen (man såg inget, om man inte stod typ längst fram) och tittade/lyssnade på Miss Li. Verkligen oväntat bra, med en härligt hes röst och svängiga låtar. Hon är även hon, precis som Mando Diao och Sugarplum Fairy, från Borlänge. Denna stad har verkligen producerat mycket bra musik de senaste åren... Efter Miss Li gick vi för att se Marit Bergman. Jag gillar verkligen Marits musikstil, och jag blev grymt imponerad av hur hon lyckades hålla konserten intressant ända fram till slutet! Som ensam frontfigur, liksom! Hon hade iofs 4 musiker bakom sig, men det var ju hela tiden hon som höll i showen! Det tyckte jag att hon gjorde riktigt bra :) Dessutom hade hon väldigt söta kläder på sig :)
                                         
Efter Marit hade jag tänkt att jag skulle gå och se Veronica Maggio, men hon spelade, precis som Lasse Lindh, på scen 7. Den där jävla inomhusscenen... :/ Så, jag fick aldrig se henne heller. Även hon är en av de 6 artisterna jag lyssnar mest på... :/ Istället gick jag och kikade på Neverstore, som kändes aningen oerfarna, men huvudsångaren sjöng bra, och var ganska söt, så jag överlevde :) Efter det käkade vi samtidigt som vi lyssnade på Thomas Di Leva, haha. Jag måste säga att jag tycker det är skoj att han är så annorlunda :P Charles däremot, var direkt lidande...
                                       
Sedan vid 21.30 började Sahara Hotnights spelning, som jag givetvis spanade in. De var faktiskt inte så där överdrivet roliga att se live. Jag vet inte om det var för att jag inte kunde så många låtar, kanske, men det kändes som att det aldrig hände nånting. Så jag gick efter Cheek To Cheek, och det var jag absolut inte ensam om. Inget vidare smart drag av dem att inte spela den låten sist...
Och nu (trumvirvel!) var det dags för hela festivalens höjdpunkt, Borlänges stolthet..... MANDO DIAO!!! :D Efter ungefär 20 minuter hade jag riktigt smidigt (utan att ngn direkt tänkte på det, tror jag) lyckats tränga mig fram så att jag stod näst längst fram, med en väldigt kort tjej framför mig :) Jag kunde inte fått en bättre plats! Iofs hade jag lite svårt att se pga säkerhetsvakterna ibland, men jag kikade emellan dem :) Jag stod kvar på samma plats hela konserten igenom, och bara njöt och sjöng (=skrek) med. De var så jävla bra! Jag kunde ju så klart alla låtar (ja.. utom den nya då), så det var riktigt skoj! Några av låtarna de spelade var Long Before The Rock'n'Roll, Clean Town & Tv & Me. Så jävla bra var det!! :D *lycklig. Dessutom hade de riktigt sköna extranummer: Ochrasy, The Band och den allra sista var min favoritlåt (wiiiiie!!) You Can't Steal My Love! Åh, jag blir helt jävla kär <3
                                 
                            
Efteråt var mitt linne helt jävla genomblött (det var faktiskt för att vakterna höll på att "mata" en med vatten hela tiden, och de missade! Lovar!), min jacka totalt nerdammad, kajalen hade kletat lite under ögonen och mitt hår såg ut som knullruffs à la deluxe. Med andra ord såg jag inget vidare ut. Men det hindrade mig inte från att se kvällens resterande artister (fan, vad modigt av dig, Cissi. You go, men våga aldrig, aldrig göra det hemma i Falköping, för då skulle jag döööö!). Så, efter det sprang jag vidare till Timo Räisänen, och sjöng i för full hals till Fear No Darkness (fan va han verkade goo, förresten), och sedan bar det iväg till den sista halvtimman av Alice Cooper. Skräckrockens kung hade den bästa scenshowen, ett sorts skådespel fortskred nämligen tsm med konserten. Jag såg ju som sagt bara det sista, men jag fick som tur var höra både Schools Out och Poisson :) Efter det lyssnade jag på en eller två låtar med Fattaru, men eftersom jag knappast är något större hiphop-fan gick jag snart tillbaka tsm med Charles & Linnéa till hotellet. Efter det var det dags att säga god natt!
                                                 

När klockan slog 10.11 lämnade jag, Charles & Linnéa Falköpings station denna torsdagsförmiddag. Min väska var som vanligt alldeles för tung. På tåget mellan Örebro och Borlänge träffade vi Jesper (som sålde fika). Försökte få en bild på honom, men jag vet inte om han typ hade ångest för sin "uniform" lr ngt, för han smet iväg för att käka så fort han fick syn på kameran :P När vi sedan kom fram till efterlängtade Borlänge gjorde vi oss i ordning lite grann, och sedan gick vi till The Sounds spelning. Där träffade vi Sofie, Matilda, Lisa, Linda, Malin och Martin :) Jag och Sofie lyckades ta oss riktigt långt fram, jag stod tom näst längst fram. Jag tyckte att The Sounds klarade sig fint live, och deras musik är riktigt cool :) Det tyckte nog resten av publiken också, för det var ett jävla tryck där framme vid staketet. Det stod hur många säkerhetsvakter som helst och gav folk vatten, eller drog upp dem från publikhavet när de höll på att svimma. Ett tag drogs det upp flera personer varje minut, några var riktigt illa däran. Då var Maja tvungen att be publiken att lugna ner sig lite.. :P Fast det var en sak jag tänkte på. Jag trodde att Maja var snyggare, än vad hon var... Hon hade väldigt maskulina drag i ansiktet, och hennes utstrålning kändes lite för självsäker ibland på något sätt. Men trots det tycker jag att hon är riktigt ball. Hon hade förresten på sig ett par riktigt härliga midjeshorts från Tiger, om jag inte tar fel. Jävligt snygga var de iaf :)

    

Efter The Sounds gick jag och Sofie vidare till scen 2 för att gunga lite till Damien Rice. Jag kunde typ bara en låt, så det var väl inte så där jätteskoj, men han sjöng och spelade fint :) Sedan lallade vi tillbaka till scen 1 igen, där Backyard Babies nu kommit igång. Inte min musiksmak, men man måste ju ha sett dem, liksom. När klockan sedan slog 23.15 var det dags att spana in Hammerfall! Med en riktigt grym ljusshow var de absolut värda att ägna några minuter. Men, samtidigt gjorde jag mitt största misstag under festivalen. Jag visste nämligen inte att scen 7 var en inomhusscen, så jag ställde mig inte i kö i tid. Och gissa vem det var jag skulle se? Jo, Lasse Lindh :'( En av de typ 6 artisterna jag lyssnar mest på. Så det var jävligt surt att missa honom. Men, jag & Sofie gick till hotellet och deppade, och när vi sedan gick ut igen var vi betydligt gladare... Då lyssnade vi lite på Anna Ternheim, men sket i Melody Club. Vi hade nämligen hört att det var fullt där också. Nu efteråt tror jag att det var ett falskt rykte, men Linnéa sa att de inte var alls bra live. Sångarens röst svek, tydligen.
Jaja, när klockan närmade sig halv två begav vi oss mot campingen, och jag kan inte säga det för många gånger: Tack, gode Gud, för att vi valde att bo på hotell...!